KLEF
KLEF

Nikkaluokta kapell

Nikkaluokta kapell, kyrkobyggnad i byn Nikkaluokta, Gällivare församling, Gällivare kommun, Norrbottens län, Lappland.

Kapellet ligger intill Nikkaluokta turistanläggning, 65 km väster om Kiruna, strax söder om gränsen till Kiruna kommun. Postadressen är Kiruna, men området tillhör Gällivare kommun.

Kapellet invigdes den 16 augusti 1942. Arkitekt var Cyrillus Johansson. Byggnaden har till formen stora likheter med Kiruna kyrka. Den var en gåva från De Lappländska Fjällkarlarnas klubb till bygden och församlingen.

I kapellet finns en altarprydnad, som har skänkts av Svenska turistföreningen. Nattvardskalken är från Konstantinopel. Dessutom finns altarkläde m.m., vilket har skänkts av lokalbefolkningen.

Utanför kapellet finns Gösta Lilliehööks gravvård. Han var bl.a. ordförande i De Lappländska Fjällkarlarnas klubb.

Nikkaluokta ligger där de tre dalgångarna Vistasvagge, Ladtjovagge och Kalixälvens källsjöars dalgång möts vid Sveriges mäktigaste högfjällsområde. Byn ligger där allmän väg tar slut och fjällstigarna tar vid. Sjön Paittasjärvi breder ut sig öster om byn och i väster reser sig Kebnekaisemassivet. Byn ligger i gränslandet mellan två samebyar, Laevas och Girjas, som bedriver renskötsel i området.

Det finns en fjällanläggning, och Nikkaluokta kapell ligger på byns högsta punkt. Sommartid finns även en helikopterbas. 5,6 kilometer från Nikkaluokta, i sjön Ladtjojaure börjar båtleden upp mot Ladtjovagge och Kebnekaise fjällstation. Vandringen mellan Nikkaluokta och Kebnekaise fjällstation är 19 kilometer och tar vanligen mellan fyra och fem timmar; med helikopter tar det sex minuter.

Kalixälven har sina källflöden i orten.

Nikkaluokta har tiotalet bofasta familjer. En del är pensionärer, barnfödda i byn och som har präglat byns historia. Några barnfamiljer finns också. Huvudnäringen idag är turism. Renskötsel, konst, slöjd och transporter är också en del av försörjningen.

I området har det funnits samiska bosättningar sedan flera tusen år tillbaka. I Nikkaluokta kom de första fasta bosättningarna, torvkåtorna i början av 1900-talet. Det var renskötande familjer – njargajohttit – som under svåra vintrar förlorade sina renhjordar och sökte annan försörjning. Nikkaluokta låg på flyttleden och var en bra boplats. Där fanns möjlighet till fiske, jakt och, som det visade sig senare, arbete med transport och service.

Hämtad från wikipedia.org