Kebnekaise sydtopp- Östra leden

Stigning från fjällstation ca 1430 m
Tid: 8-9 tim t.o.r

Östra leden är gemensam med Västra leden fram till Jökeldalen. Där efter viker den av uppåt i densamma. Vid ca 950 m.ö.h börjar den sk. ”Storbacken”, det är den stigning som upplevs som jobbigast, uppe vid ca 1450 m.ö.h avtar stigningen. Därefter måttlig stigning. Vid ca 1550 m.ö.h går man ut på Björlings glaciär. Längre fram på denna ökar stigningen. Efter glaciären kommer en brant bergvägg som räknas som ledens svåraste parti. ”Väggen” som den kallas är drygt 100 meter hög, det är mycket lös terräng på sina ställen och periodvis behövs säkringsutrustning för att kunna gå den säkert. Sista biten från toppstugorna är det måttlig stigning fram till själva toppdrivan. Denna är också en glaciär och kan vara mycket exponerad och brant, ibland med stora överhäng.

Nerstigningen sker samma väg ner till Björlings glaciär, därefter en annan väg tillbaks till Jökeldalen. Övre delen av denna utgörs av ytterligare en glaciär – Kebnetjåkkaglaciären. Där kan man ofta rutscha ner en bra bit – ”Sveriges längsta rutschkana!?” Längre ner kommer man på leden igen.

Östra leden bestegs första gången 1901 av Nils Flygare, då gick man upp i den högra av de två rännorna. Några år senare började man gå i och bredvid den vänstra. Denna väg har visat sig vara den säkraste och smidigaste. Leden är den kortaste och minst fysiskt krävande till toppen från Kebnekaise fjällstation. Man skall vara medveten om att alla vägar upp ”kostar svett”, har man dock normalkondition brukar det gå bra.

Då leden innehåller både klättring och vandring över glaciärer med sprickor som ändras kontinuerligt, krävs goda erfarenheter i klättring och högfjällsvandring!
För folk som kan orientera och har fjällvana och vill gå till toppen på egen hand rekommenderar vi den Västra leden.

Den guidade turen via Östra leden till sydtoppen går dagligen om vädret tillåter.
Normalt från början av juli till slutet av augusti.